Du letar efter en alternativ utstyrsel

Det är en vanlig torsdag, solen skiner ute. Du är inne på din sommars sista arbetsvecka och låter åttatimmarsdagen flyta på med diverse "yes, we have stamps - yes, for Germany as well". Ditt humör är gott och tillmötesgående och du väljer att avfärda leenden på rullande band trots att det inte finns så många kunder i butiken att ta emot dem.

Just nu står du och tar bort plast från kollegieblocken vars mönster är tänkt att väcka nostalgikänslor från en barndom tidigare inträffad än din egen och din ytterst begränsade levnadstid begränsar därmed dina nostalgiska trippar. Vad du ser är snarare ett mönster som ser ut att vara resultatet av en utspilld målarburk, men du klagar inte.

Mitt under din viktiga sysselsättning väljer du att vila dina ögon på något annat än kollegieblocken och flyttar istället blicken till den K-märkta dörrens fönster för att låta solljuset och allt liv på torget utanför, fylla dina sinnen till randen av harmoni. Du vrider på huvudet, blinkar till en gång, snabbt. Blinkar en gång till, lite hårdare den här gången. Du vill inte tro vad det är du ser, men inser att dina ögon faktiskt inte ljuger för dig. Du inser att det som var tänkt att ge dig sinnesro ger dig hjärtklappning.

Utanför dörren som ersatt en ringklocka med ett knarrande, befinner sig en norrman med bar överkropp, decimeterlångt hår under armarna och en ständigt leende uppsyn. Att han dessutom delar namn med grisbostäder gör inte saken bättre.

Du dyker. Aldrig tidigare har du varit så mån om att utöva en fysisk rörelse liknande något hämtat ur en idrottslektion med redskapsgymnastik. Aldrig tidigare har du varit så tacksam över att vara bunden till en meterhög kassabänk. På huk bakom kassan stannar du till dess att du tror Grisbostaden har låtit sina femmeters ben tagit tillräckligt många steg för att inte längre kunna se dig. Du låter tippen på huvudet skjuta upp över kassan och beskådar en tant mittemot dig. Hon skrattar och frågar om du gömmer dig, men förmodligen vill hon inte ha något svar på den frågan, hon ersätter den istället med en annan om du är ledig.
- Jag är jätteledig.

Ni vandrar mot korten och du försöker undvika den genomskinliga materian som ska släppa in ljus i lokalen så mycket som möjligt.